Jag blir lika glad varje gång jag möter någon som är ute och rör på sig. Ibland är det människor jag känner, ibland någon jag aldrig tidigare sett, och ibland är det människor jag känner igen just för att de ofta är ute och tränar och motionerar. Vi hälsar ofta med ett leende och ett kort Hej Hej! Ibland hinner vi växla ett par ord, och ibland tar någon av oss i så hårt att ögonen nästan svartnar, och flåset är så våldsamt att luften i lungorna inte ens räcker till ett kort Hej. Då kan vi istället hälsa med ett lätt nickande och något som i alla fall kan ses som ett försök till ett leende. Oavsett om jag möter någon som springer, cyklar eller går en rask promenad så känner jag att vi har något gemensamt. Är det dig jag möter ute på vägen så vet jag så klart inte varför du är ute just idag. Är det kanske för att du vill få en friskare kropp och samtidigt kunna minska på några smärtor och krämpor? Är du ute och njuter av den friska luften? Är det för att du tänker klarare när du pumpar runt blodet i kroppen och knoppen? Vill du kanske bränna några kalorier för att bli lättare i kroppen? Är det för att du vill kunna prestera bättre i någon tävling? Eller är det bara för att du gillar känslan av att bli så där skönt avslappnad, men ändå energifyllt i flera dagar efter ett bra träningspass? Oavsett vad som tog dig ut just idag så vet jag att vårt huvudsakliga syfte nog ändå är det samma. Vi är ute och motionerar för att vi på ett ansvarsfullt sätt vill ta hand om vår kropp och själ. Med den vetskapen så känner jag att vi har en alldeles speciell gemenskap. En fram tills nu outtalad gemenskap.
/Jocke